Åhh herregud, det känns som mitt liv gått i 200km/h de senaste två dygnen!

Vart ska jag börja? Det finns såååå mycket att berätta!

Vi lämnade ett kallt och regnit sverige med en stor klump i magen med oro för om mina väskor skulle klara sig igenom viktkontrollerna! Det gjorde de. TUR!

När vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen fick jag plocka av plagg efter plagg, plocka upp laptop ur väskan med alla mina underkläder (fick ursäkta mig för killen som stod och granskade varenda rörelse jag gjorde). Tillslut stod jag där i leggins och linne och klarade mig igenom även detta moment. Men vid detta lagen var jag nästan som en stor fet blöt fläck på golvet. Klimakteriet? nej, det är bara mina vanliga problem.

 

Väl på flyget fick jag sitta bredvid en gubbe (som jag tror hade där där sjukdomen då man tappar allt hår på kroppen) och han hade skitäcklig andedräkt. Men även detta löste gud? för mig. För när planet startat så drabbades jag av alla sjukdommar man kan få. Från noll till hundra skulle man kunna säga. Jag fick sitta och trycka på näsan för att undvika en nysning som hade skvätt över 5 säten framåt tills de propra flygvärdinnorna hade tid att ge mig en servett. Jag fick ont i halsen, astma, svårt att andas, igenbommad i näsan och lite huvudvärk och lock i öronen på detta. Nej det har inte gått över.

 

Vi lyckades i varje fall landa som vi skulle, väskorna kom på rullbandet hela (och inte rena) och var tillbaka i säkert förvar hos oss igen.

Två glada tjejer framme på flygplatsen!

När vi väl tagit oss till paddington station som vi bokat ett hotell i närheten av kunde vi inte för vårt liv förstå hur vi skulle gå eller åt vilket håll. Jag brukar vara bra på sånt här. Men inte denna gången. Varför finns det ingen "här är du"-punkt på Londons kartor???

Vi lyckades hur som helst ta oss en guidad tur genom hela mary´s hospitals gränder som visade sig vara ganska stora. Då ska ni också tänka er att vi hade två rullväslor var á 22kg & 8kg + handväska samt att man i London inte gillar när någon tar upp hela trottoaren och går långsamt... minuspoäng redan där till oss.

Timmen senare ramlade två vilsna flickor in på hotellet och ville bokstavligen ramla ihop. När jag såg trappan kunde jag inte för mitt liv förstå hur jag skulle lyckas släpa upp mina väskor för alla 5 trappor. Här kommer den räddaren i nöden! Indien som jobbade i receptionen och som mer än gärna ville bära min väska även idag när vi åkte hem. Hygglo kille måste jag säga.

Den var ju inte bara lång. Utan smal också.

 

Johanna bätttrar på sminket och sedan gav vi oss ut på stan i jakt efter mat. Insåg här att vi inte ätit på massor av timmar och magen skrek i hopp om hjälp.

Såklart hade London förberett sig på min ankomst och vi anlände så småningom till restaurangen Zizzi :)

 

Imorse väcktes vi av en kolhydratsbomb till frukost på sängen (av indien hähä) för att sedan ta oss vidare till våra rum på University of Westminsters campus. Boendet ligger mitt emot Madame Tussaud i Marylebone, 1km gångväg till Oxford street.

 

Incheckade och klara begav vi oss ner till Londons mekka, Primark för att handla täcke, kuddar, handdukar och andra bra saker att ha :)

Förresten känns det som att man är lite i turkiet här. Man kan inte gå någonstans utan att folk stirrar på mitt blonda hår. Johanna kommenterade detta flera gånger idag.

 

Hann också med en sushilunch utanför någon otroligt viktig byggnad...Stod flera vakter med stora gevär framför grindarna precis där vi satt oss för att äta. Undra om han också blev sugen på lunch då... ;)

Och så ska ni få en liten rundvandring i mitt gigantiska rum.

 

 

 

 

       Hall + Toalett

 

Ytterliggare en bild på min husvagnstoalett. Allt är gjort av plast förutom själva toaletten. Och hittills funkar den skitbra att spola med Ellen & Jakob ;)

 

Och så mitt skrivbord och min säng. Gjorde också ett par fynd på Primark idag. Kan inte visa allt för några saker är julklappar. Ute i god tid? Ja visst!

 

Två par skor för 150kr.

ÄLSKAR DOM!

 

Ikväll var vi ute på stan och kollade efter Converse och åt på en restaurang som hette Garfunkels. Urusel service och inte någon smaksensation för min mun inte. Efter att ha tuggat en kvart på samma köttbit gav jag upp och körde på fiskmåsprincipen istället. Det vill säga, svälj bytet helt.

 

Nu ska jag krypa till kojs, klockan är 23.30 här och jag är helt slut. Finns inte en enda energicell kvar i mina batterier.

 

Sov gott mina fina! <3