Typisk vardag
Igår lekte vi bageri hemma hos familjen Carnebratt. Pappan i familjen gjorde fågelmatsklumpar av jordnötssmör som gått ut blandat med massa solrosfrön, mamman bakade bröd á la LCHF, stora dottern bakade en kladdkaka också enligt LCHF.
Lägg märke till hur fantastiskt mycket tid jag lägger ner för att få till bra och spännande bild som ser så där härligt pysslig ut. Not. Snabbt och enkelt, jag vill ju bara ha en bild på skiten. Här tog jag den dessutom lite i smyg för att slippa kommentarer som "men vad ska du med den där bilden till, eller, måste du verkligen ta kort på allt?"
Men nu vet ni, på Ica i Kungsbacka kan ni hitta pasta för 7spänn paketet om ni väljer att självskanna. Inga konstigheter.
Här är en lika delikat bild på det god brödet. Här skrattde jag och mamma även ganska länge åt min bror. Det var nog bäst att han inte var hemma för då skulle han nog blivit så arg och flyttat hemifrån likafort som vinden kan vända. Han HATAR nämligen "fröjävlar" i bröd och brukar skälla på mamma om det är det som serveras hemma så med tanke på att hela detta brödet bara består av det så...
Imorse lämnade jag det varma huset kl 7.15 för att bege mig ut i kylan mot jobbet. Jag har kommit på att det är ganska jobbigt att gå med termobrallor och tjock jacka vilket gör att jag förstår att barnen ser ut som små michelingubbar när de springer fram som små ankor...
En film på när jag vispar grädde med en ny slags visp. Den snurrar alltså runt när du trycker den upp och ner...vem vinner? Tjejer eller killar?
En typisk vardag hos mig... Alltså inte att jag sitter och äter LCHF-kladdkaka utan alla roliga händelser som händer före och efter jobbet. Träningen tog jag inte kort på. För jag liksom hatar lite att folk måste bokföra och visa VARJE gång dom tränar. Jag visar det sjlv ibland men måste man verkligen söka credd för varje gång man gör det? Isåfall, jag har gått fram och tillbaka till jobbet, 5km idag. Duktigt? Ja men man tackar... Imorgon ska jag också gå och på tors och fredag också för den delen. Lagom är bäst som de så gott heter.
Kommentarer
Trackback
