Jag må vara organiserad och strukturerad, definitionen av planering och organisering. Men när det gäller inlämningar å arbeten så suger jag. Tråkigheten tar överhand. Jag sitter och skriver och så blir det något som är mycket roligare på telefonen eller datorn och så är jag ur study mode. Jag kan koncetrera mig max 1 timme åt gången innan jag behöver paus. Jag tror helt enkelt jag jobbar bäst under press. Så här sitter jag, 3 timmar innan jag ska iväg till Göteborg och fixa det sista inför Hemsedal och avfärden vid 3 inatt och försöker kladdaner så mycket det bara går i mina arbeten som ska in den 7 jan. Helst hade jag velat bli klar innan. Men jag vet att jag kommer slänga fram datorn i bilden och skriva så mycket det bara går. Jag har inte så mycket kvar. Och jag vet att jag kommer klara det. Det gör jag alltid. Men varför kan jag aldrig lära mig att sitta en hel dag och så är det klart. Alla sätt är bra utom dom dåliga. För jag får nämligen inte dåliga betyd på detta heller.

 

Nu har jag 100 ord kvar på ett av mina två arbeten, 2000 på det andra, Nu ska här ordbajsas!